Var så till sinnes som Kristus Jesus var.
(Fil. 2: 5).
Ack, käre bröder, ni skulle vara så sinnade som Kristus, som inte förhäver sig över jämlikheten med Gud, så att Han därför skulle vara lik sin Fader, utan Han har så helst förnedrat sig själv, antagit en tjänares skick och skepnad och har befunnits vara en människa i alla stycken, ja, också i det stycket, att Han dog i lydnad mot sin Fader.
Besinna, ni käre Kristi vänner, vilket djupt och träffande ord detta är. Vi ska alla vara Honom lika. För aposteln talar inte här om en dålig människa utan om en människa, hos vilken finnes Guds bild, makt, ära, rättfärdighet, vishet, fromhet, kyskhet, en människa, som just som människa ville vara oss lik, inte lik Gud som Lucifer, vilken ville gripa efter Gudsbilden, inte heller så som de högmodiga, vilka ser ner på sin nästa, så att de knappt vill känna igen honom.
Så har Kristus inte gjort. Han har avlagt jämlikheten med Gud och har befunnits vara oss lik, när Han kom i människogestalt, ”i syndig kötts gestalt”, även om Han aldrig syndat och inte kunde synda. Därför har Han blivit en dåre, ”till smälek bland män, föraktad av folket”; Han har burit all vår ofärd, och alla slag av vårt armod har funnits hos Honom. Och detta har Han gjort, för att vi fritt ska efterfölja Honom.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
