”Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste Han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av Sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som Han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare” .
(Tit. 3: 4, 5, 6)
Paulus kallar dopets bad ”ny födelse och förnyelse i Den Helige Ande”, för att Nådens storhet och kraft med detta ska bli fullt uttryckt. Så stort är dopets bad, att ingen skapad varelse, utan Den Helige Ande måste åstadkomma det.
Hur fullkomligt förkastar du, helige Paulus, inte den fria viljan, de goda gärningarna och de högfärdiga helgonens stora förtjänst? Hur högt värderar du inte vår salighet, och ändå låter du den vara oss så nära, ja, inom oss? Hur rent och fritt predikar du inte Nåden? För det är inte möjligt för människor, att genom gärningar ändra sitt eget väsen, utan det måste ske genom den nya födelsens bad i Helig Ande. Se detta är att fullt och fritt predika om Guds Nåd. Det duger inte med lappverk, det gäller att helt omvända vår natur. Därför blir det också så, att de som har en rätt tro måste lida mycket och även dö, för att Nåden skall kunna bevisa sin art och sin verklighet.
Det är något stort, starkt, mäktigt och verksamt med Guds Nåd. Den bär, den leder, den driver, den föder, den förvandlar, den verkar allt hos människan och låter sig tydligt kännas och erfaras. Själv är den fördold, men dess verkan är inte fördold. Ordet och verkningarna visar vad Nåden är, liksom trädets frukt och blad visar dess art och natur.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
