Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen
väg, men all vår skuld lade HERREN på Honom.
( Jes. 53:6)
Käre, kan vi väl leda och regera oss själv, skydda oss för villfarelse, kan vi genom vår förtjänst få Nåd och syndaförlåtelse, motstå djävulen och all ofärd, övervinna synd och död? Då måste hela Skriften vara en uppdiktad osanning, för den vittnar om oss, att vi är förlorade, förskingrade, sårade, svaga och värnlösa får. Då behöver vi heller inte Kristus till vår Herde, som uppsöker oss, som samlar, leder, enar, vårdar och stärker oss mot djävulen. Då har också Kristus dött förgäves. För kunde vi uträtta och få allt detta genom egen kraft och fromhet, då behövde vi aldrig Kristi hjälp i något stycke.
Men här hör du raka motsatsen, nämligen att du, det förlorade fåret, inte kan leta dig fram till Herden. Men springa vilse kan du, och om Kristus, din Herde, inte sökte dig och hämtade dig tillbaka, så måste du bli vargens byte. Men nu kommer Han, söker och finner dig, och för dig tillbaka till hjorden, det är till kyrkan. Det gör Han genom Ordet och Sakramenten, och Han uppehåller dig på rätt väg, så att du inte råkar in i villfarelser. Här hör du inget om dina egna krafter, goda gärningar och förtjänstfulla verk, det skulle för dig vara att springa vilse, värnlös och förlorad.
Kristus verkar och bevisar Sin kraft och ska ensam äran ha för detta. Han söker, bär och leder dig, Han förtjänar livet åt dig genom Sin död. Han är ensam stark och skyddar dig, så att du inte förlorar livet, så att du inte rycks ur Hans hand. Till allt detta kan du inget annat göra än att du lyssnar, hör och med tacksamhet tar emot denna outsägliga skatt. Lär dig att noga känna igen din Herdes röst, att följa den, så att du undflyr främmande röster.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
