Då vände Jesus sig om och sade till dem:
"Jerusalems döttrar, gråt inte över mig,
utan gråt över er själva och era barn.
(Luk. 23: 28).
Han lider för vår skull. Därför gör det Herren ont, om vi skulle gråta över Hans lidande, när det nu är över; Han vill att vi ska vara glada, att vi prisar Gud, tackar för Hans nåd, lovar, upphöjer och bekänner Honom, eftersom vi genom detta lidande kommit i nåd hos Gud, blivit fria från synden och döden och blivit Guds kära barn.
Men det ena lika lite som det andra finner något rätt erkännande hos oss. Ty det är oss medfött, att vi vänder upp och ner på detta. Då vi för våra synders skull borde gråta, så ler vi; då vi skulle le och jubla av hjärtat, därför att Kristus dött för oss och förvärvat oss det eviga livet, då gråter vi. Ty antingen uppskattar vi inte rätt denna glädje utöver all annan glädje i världen, utan världens glädje är oss mera kär, eller så gråter, klagar, fruktar vi, som om Kristus inte vore död, som om han inte hade betalt för våra synder, inte stillat Guds vrede och förlossat oss från döden.
Därför behövs bön för både det ena och det andra. Först måste vi be, att Gud genom sin heliga Ande ville röra vårt hjärta, göra synden bitter för oss, dra oss ifrån synden och bevara oss för all säkerhet. För det andra måste vi be, att Han i vårt hjärta ville upptända tröst emot synden och göra vårt förtroende till Herren Kristi offer och tillfyllestgörelse fast och visst.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
