Hittills har ni inte bett om något i mitt namn.
Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig.
Joh. 16: 24)
Glädjen kan inte bli fullkomlig, förrän vi ser Guds namn fullkomligt helgat. Men det sker inte förrän i det tillkommande livet, då det också kan sägas, att man känner fullkomlig glädje, och då ingen mer droppe av bedrövelse mer ska finnas till. Men i detta livet ges detta blott i styckverk, och vi har blott i tron en liten droppe av den fullkomliga glädjen, begynnelsen och den första smaken av glädjebägaren, då tron omfattar den trösten, att Kristus återlöst oss, och att vi genom Honom har kommit in i Guds rike.
Men detta sker med svaghet, och liten är styrkan och verkan, den vill inte infinna sig, och det kan därför inte bli så rent varken med tron eller med livet som det borde, eftersom vi allt jämt åter faller och betungas av sorg och av ett betryckt samvete, så att glädjen inte kan vara ren och oblandad, eller blir så svag, att man knappt kan känna ens en begynnande ansats till glädje.
Därför måste det komma dit, att vi ber om hjälp och styrka till att det en gång må komma till en sådan glädje, som är ren, hel och fullkomlig. Den ska du inte söka hos dig själv eller i världen, dess glädje är oren, och till sist försvinner den i graven. ” Ni måste söka den fullkomliga glädjen”, säger Kristus, ”genom att be i Mitt Namn om att det ska ske, varför Jag har kommit, till vad Jag kallat och bestämt för er, att i Guds namn, rike och vilja överallt ska få framgång, och att det ska bli en ände på allt vad djävulen, världen och köttet oavlåtligen anstifta för att hindra detta.”
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
