Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser,
skall er himmelske Fader också förlåta er.
(Matt. 6: 14)
Tänk, hur du skulle tycka om, ifall Gud i sin ordning handlade, så som du handlar med din nästa, och bredde ut all din synd för världen? Eller hur skulle du finna dig i att en annan på liknande sätt basunerade ut vad ont du gjort?
Du ville utan tvivel, att var och en stilla teg, urskuldade dig, skylde över och bad för dig. Men nu gör du emot natur och lag, som säger: ” Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem”.(Matt. 7: 12).
Tänk inte bara, att den som förtalar, beljuger och dömer i ondska, får inte, nej, inte ens den ringaste av sina synder förlåtna. Men vill du göra något, när din nästa försyndar sig, så följ Kristi ädla och kostliga, gyllene regel, då Han säger: ”Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon”. (Matt.18: 15). O, tag detta som din regel: att inte tala om synden för andra människor, utan när du och han är ensamma.
O, den som beflitar sig med detta ädla verk, hur lätt skulle han inte kunna göra bot för sin synd, om han annars inte kunde gör mycket. För om han åter skulle synda, så ska Gud säga: ”Ack, denne har överskylt och förlåtit sin nästa hans skuld, träd fram här allt skapat och överskyl hans synd”; och så ska också hans synd aldrig mera bli ihågkommen.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
