Jag vill lära dig och undervisa dig om
den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.
(Ps.32: 8).
Du ber, att jag ska frälsa
dig. Låt inte det bekymra dig, du ska inte undervisa mig, jag vill leda dig den
väg, där du ska vandra för att vara mig till behag. Du tycker, att det går
alldeles förvänt till, om det inte går som du har tänkt, men just dina tankar
är dig skadliga och för mig ett hinder. Det måste gå, inte efter ditt förstånd
utan över ditt förstånd, sänk dig ner till att inte förstå, så ger jag dig mitt
förstånd.
Att inte förstå är här det
rätta förståndet, att inte veta, vart du går, är just att rätt veta, vart du
går, mitt förstånd gör, att du inget förstånd ska ha. Så gick Abraham ut ur
sitt fädernesland utan att veta vart han gick. Han överlämnade sig åt mitt
vetande och lät sitt eget vetande fara, och så har han kommit på rätta vägen
till rätta målet.
Se, detta är korsets väg, den
vägen kan du inte finna, utan jag måste leda dig som en blind. Därför ska du
inte själv leda dig, inte heller någon människa eller någon skapad varelse,
utan jag, jag själv vill undervisa dig genom min Ande och mitt ord om den väg
du ska vandra. Inte det verk du själv utväljer, inte det lidande du själv
tänker ut utan det som tillskickas dig mot ditt väljande, tänkande och viljande
är det riktiga, följ då, för då kallar jag dig, var då lärjunge, för då är den
rätta stunden inne, din Mästare har då kommit.
