Varför, HERRE, står du så långt borta
och gömmer dig i nödens tider?
(Ps. 10: 1).
När det går oss illa till
kropp och själ, gods, ära, vänner eller vad vi har, så låt oss pröva, om vi då
tror, att vi inte är i nåd hos Gud, och att Han inte i nåd styr våra lidanden
och vedervärdigheter, små eller stora. Här är konsten den att ha en god
tillförsikt till Gud, som efter vårt förstånd och våra sinnen ställer sig vred
mot oss, och i tro på Gud tillförse oss av Honom vad som är bättre än det vi
ser och känner.
Här är Gud fördold, såsom
bruden säger i Höga visan: ”Se, nu står han bakom vår vägg, han blickar in
genom fönstret”. Detta vill då säga: ”Under lidandet, som vill skilja oss ifrån
Gud som en vägg, ja, som en mur, är Gud förborgad, men Han ser ändå på mig och
lämnar mig inte, för Han står beredd och färdig att i nåd hjälpa mig, och genom
den dunkla trons fönster låter Han sig ses”.
