Han har sänt sitt folk förlossning
(Ps. 111: 9).
”De som har trott på Mig och
för Min skull lidit” vill Herren säga, ”och som har dött i tron på Mig, de har
inget att frukta. Låt dem förskräckas, som inte har trott. Men ni ska inte
förskräckas, för det måste gå som det blivit sagt. Ska världen förgås, så måste
det först braka i fogarna, annars kan en så stor byggnad inte falla samman;
allt måste sättas i svallning och rörelse. Det är alldeles som med en sjuk, när
döden slår ner honom: han vänder och vrider sig, blicken förvrids, ansiktet
bleknar, och han blir alldeles förvandlad. Så ska det också gå med världen”.
Därför säger Jag er:
”Förskräcks inte över detta utan lyft upp era huvuden, såsom de där gärna motse,
det som då ska ske. För se, då nalkas er förlossning”.
Så talar Herren till de
fromma, som också blir förskräckta, när sol och måne måste mista sitt sken, och
himlen ska stå full av eld. För de heliga är inte så starka; också S:t Petrus
och Paulus måste väl bli förskräckta för liknande saker, om de levde.
”Men var frimodiga”, säger
Herren. ”Det ska väl se gruvligt och förskräckligt ut, men det gäller inte er
utan djävulen och de otrogna. Er nalkas saligheten och en fröjdefull
förlossning, efter vilken ni så länge har suckat, då ni bett, att Mitt rike ska
komma till er, och att ni ska bli helt och hållet renade från alla synder och
frälsta från allt ont. Vad ni nu så länge bett Herren om, det ska då komma till
er”.
