Om någon är i Kristus är han en ny
skapelse.
(2 Kor. 5: 17).
En kristen ska sålunda vara
en ny skapelse, ett av Gud nyskapat verk, som talar, tänker och dömer
annorlunda om allt än världen talar och dömer. Och eftersom han är en ny
människa, så ska och måste allt bli nytt för honom, här i detta livet genom
tron men där i det tillkommande livet genom skådande i klarhet. Nu kan och
förmår världen efter sin härkomst och sitt gamla väsen inte döma annorlunda
angående döden än att den är det mest gruvliga och förskräckliga av allt på
jorden och slutet på livet och glädjen.
Däremot ska en kristen, såsom
en ny människa, också vara skickad att hysa helt andra och motsatta tankar och
därmed i trotsigt mod vara glad och även tacka, när det går honom illa; hans
hjärta ska endast gripa om sådana tankar och tro, att han har stora skatter,
när han är fattig, att han är en mäktig furste och herre, när han är svag och
sjuk, att han är höljd av ära, när han smädas och skymfas. Sålunda ska han
också tro, att han först då blir en ny, levande människa, när han här måste dö.
Summa: En kristen ska få ett
alldeles nytt hjärta och ett nytt mod och göra allt nytt på jorden, såsom han
själv är en ny skapelse. På detta sätt inträder redan här ett förspel till det
tillkommande livet, där allt ständigt i åskådandets klarhet ska bli så nytt,
som en kristen genom tron och efter sitt nya väsen kan föreställa sig och
uttänka, att det ska bli.
