Sedan skall den laglöse öppet träda
fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när
han visar sig vid sin ankomst.
(2 Tess. 2: 8.)
Så kan nu idag den lilla
hopen, kristenheten, säga med sin Herre och Mästare Kristus till djävulen: ”Gå
bort, Satan; ty det är skrivet: ”Herren, din Gud, ska du tillbe, och endast
Honom ska du tjäna”. Det sker därmed, att vi umgås med Guds ord, oavlåtligen
hos oss inskärper ordet genom att läsa, lära, predika, straffa, förmana, trösta
o. s. v. Därmed uträttas så mycket hos de utvalda, så att de inte mer förlitar
sig på självvalda verk och självvald gudstjänst, i vilket namn och sken de än
må ha, utan endast bygger på Guds grundlösa nåd och barmhärtighet, oss i
Kristus utlovad och bevisad, och vet, att Gud ensam tillkommer äran såsom den
rätte och enda Herren, att man tillber och tjänar Honom ensam.
På detta sätt blir ”den
laglöse” dödad med Herrens muns anda, det är genom det förkunnade ordet, som
Hans tjänare frambär. Detta, säger jag, sker nu och ska fortgå att ske, tills
en gång den saliga stunden kommer för vår förlossning, på vilken vi väntar.
Vi som har Kristi sinne, vi
hoppas alla på denna tröstliga och fröjdefulla uppenbarelse av den store Gudens
och vår Frälsares Jesu Kristi härlighet, Han som nu är svag, fattig och
föraktad och alltjämt, ju längre dess mer, i de sina blir bespottad, föraktad,
begabbad, gisslad, korsfäst och dödad. Vi hoppas, att denna Hans uppenbarelse
ska vara nära för dörren och göra slut på det osägliga eländet.
I denna sin uppenbarelse ska
Kristus, vårt liv och vårt hopp, visa och bevisa sig vara sådan, som vi nu tror
och predikar att Han är. Han ska nämligen då förlossa oss från all jämmer och
allt elände, som vi här får utstå och lida både till kropp och själ, från den
onda och fientliga världen, från dess fader, djävulen, och från antikrist, som
inte åstadkommer annat än synd och inte anstiftar annat än idel ofärd, vilket
allt vi får lida, därför att vi bekänner Kristi dyra ord och Hans heliga namn.
