Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill
jag säga: gläd er.
(Fil. 4: 4).
Denna glädje är en frukt och
fröjd av tron. Där det inte finns tro, där är idel fruktan, förbannelse,
otrygghet och sorg, när man bara nämner eller tänker på Gud, ja, i sådana
hjärtan är där hat och fiendskap mot Gud. För man finner i sitt samvete vara i
skuld hos Gud och har inte den tillförsikten, att Gud är oss huld och nådig,
eftersom man vet, att Gud är fiende till synden och gruvligen straffar synden.
Att tala mycket till ett sådant
hjärta om glädjen i Gud, det är precis som om jag ville övertalat vattnet att
brinna. Det måste vara rättfärdiga och fullt rättskaffens människor, som ska
glädjas i Herren. Därför är denna epistel inte skriven för syndare utan för de
heliga. Till syndare måste man först säga, hur de ska bli fria från synderna
och vinna en nådig Gud; så följer glädjen av sig själv, när de är friade från
det onda samvetet.
Men vad säger oss evangelium, om inte att Kristus är oss given för att ta på sig våra synder. Om denna tro på evangelium verkligen finns i hjärtat, så blir Gud för oss ljuvlig och älskvärd, för hjärtat känner, att hos Honom är idel huldhet och nåd, och har full tillit till Honom och fruktar inte för Hans straff, är tryggt och vid gott mod, därför att Gud har i Kristus bevisat oss översvinnelig nåd.
Därför måste av sådan tro
härflyta kärlek, fröjd, frid, pris, tacksägelse och lovsång, och människan
måste då ha ett hjärtligt välbehag till Gud såsom vår allra käraste och
nådigaste Fader. Se, det är om sådan glädje Paulus här talar. Därför kallas den
en glädje ”i Herren”.
