Och du, barn, skall kallas den Högstes
profet.
(Luk. 1: 76).
Eftersom Kristus ska komma så
ringa och enkel utan all prakt och allt anseende, som köttsliga sinnen särskilt
fäster sig vid, för att vinna världen genom ordet och undren, inte genom svärd,
bössor och yttre makt, så blev efter Moses och alla profeter, präster och
leviter en man sänd av Gud, som hette Johannes, alltså en människa som vi och
inte en ängel, men ändå mer än en profet, såsom Kristus vittnar om honom.
Han var sänd av Gud, kom
alltså inte okallad, av egen drift, kom för att han skulle klappa på porten och
väcka judarna, för att vittna om Herren och säga: ”Öppna portar och dörrar, er
frälsare är här, som ni så länge har väntat på, vakna; se, det nya ljuset har
brutit in, som från begynnelsen var hos Gud och var evig Gud men nu har blivit
människa, se till, att ni inte låter det gå er förbi”.
Så har han också ett dyrbart
namn, han heter Johannes, vilket betyder ”nåderik”. Han får inte som andra
människor uppkallas med ett tillfälligt namn utan med ett namn, som medför vad
som sägs. Så är det med alla namn, som Gud ger och bestämmer, såsom Hans käre
Son inte förgäves får namnet Jesus, eftersom han skulle ”frälsa sitt folk från
alla synder”. Så bär även Johannes sitt namn inte för sin persons skull utan
för uppdragets och vittnesbördets skull.
Denna Söndags predikotext ur M. Luthers "Huspostilla":
