Var inte förskräckta! Se, jag bär bud
till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född
åt er i Davids stad, och Han är Messias, Herren.
(Luk. 2: 10, 11).
Det lilla ordet ”er” ska göra
oss glada. För med vem talar han? Med stockar eller stenar? Nej, utan med
människor, och inte endast med en eller två utan med ”allt folk”. Vad vill vi
då göra inför detta? Vill vi också nu alltjämt tvivla på Guds nåd och säga: ”S:
t Paulus må väl fröjda sig över Frälsaren; jag får inte göra det; jag är en arm
syndare; denna ädla och dyrbara skatt angår inte mig”.
Kära, om du säger: ”Han
tillhör inte mig”, så vill jag också säga: ”Vem tillhör Han då? Har Han kommit
för gäss, ankor och kor? Du måste ge akt på, vem Han är. Hade Han velat hjälpa
andra skapade varelser, så hade Han blivit en av dem. Men nu är Han endast en människa”.
Nåväl, vem är du, vem är jag?
Är vi inte alla människor? Vem ska ta emot detta barn, om inte just vi
människor? Änglarna behöver Honom inte, djävlarna vill inte veta av Honom. Men
vi behöver Honom, och för vår skull
har Han blivit en människa. Därför tillhör Han oss människor, att vi med glädje
ska ta emot Honom, såsom ängeln här säger: Åt er har en Frälsare blivit född”.
Är det inte stort och
härligt, att en ängel från himlen bringar detta budskap till människorna och
vidare att så många tusen änglar är så glada över det, att de sjunger ut
sin önskan, att också vi människor ska vara glada och ta emot denna Guds nåd
med tacksägelse. Därför ska vi skriva ordet. ”er” med eldskrift i hjärtat och
med glädje tillägna oss denne Frälsares födelse.
