Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är
inte förmer än sin
herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er.
(Joh. 15: 20).
Detta är vad vi sagt, att
tjänarna ska inprägla i sitt hjärta, så att de låter sig bevekas att gärna göra
och lida vad de ska göra och lida, därför att Kristus har gjort så mycket för
dem, och tänka: ”Eftersom min Herre har tjänat mig, vilket Han ändå inte var
skyldig att göra, och för mig utgett kropp och själ, varför skulle inte jag för
min del tjäna Honom? Han var fullkomligt ren utan skuld; likväl har Han så
djupt förnedrat sig och utgjutit sitt blod för mig och lidit döden för att
utplåna min synd, ack, skulle inte jag då lida något, när det behagar Honom?”
Den som aktar på detta, han
måste ändå vara en sten, om det inte rörde hans hjärta. För när Herren går
före, så följer ju rimligtvis tjänarna efter.
Därför säger S: t Paulus:
”Till detta är ni kallade”. Till vad? Till att lida oförrätter liksom Kristus.
Det är som om han ville säga: ”Om du vill efterfölja Kristus, så får du inte
tvista och klaga, när det sker dig orätt, utan lida och hålla detta till godo,
eftersom Kristus lidit allt utan någon egen skuld”.
Du skulle tacka och lova Gud,
därför att du kan vara värdig att bli lik Kristus, och inte knota och vara
otålig, när man vållar dig lidande.
