Midfastoveckan - Söndag

Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe,

medan vi ännu var syndare.

(Rom. 5:8)

Kristus offrade sig själv på korset, blev en syndare och en förbannelse, då Han ändå är kvinnans säd, genom vilken hela världen blivit välsignad, det vill säga förlossad från synd och död. Men att han hänger på korset mellan två ogärningsmän, blir lik dem räknad och dör där den smädefulla döden, det gör Han hela människosläktet tillgodo,

att Han skall förlossa oss från den eviga förbannelsen.

Han är också bådadera: den störste och ende syndaren på jorden, för han bär all världens synd, och den ende rättfärdige och helige, för inge blir rättfärdig inför Gud utom genom Honom.

Den som tror detta, att hans synder och hela världens synder ligger på vår käre Herre, den som tror, att Kristus låtit sig döpas, fästas vid korset och där utgjutit sitt dyra blod för oss, på det att Han, som ensam bär synderna och gör bot för synderna, skall rena oss från synderna och göra oss fromma och saliga - den som tror detta, han har syndernas förlåtelse och det eviga livet, och Kristi dop, kors och blod tillhör honom.

 

Martin Luthers predikan ur Huspostillan för denna Söndag som är Midfastosöndagen:
http://www.logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/Midfastoson.htm