Han har frälst oss från mörkrets välde
och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått
förlåtelse för våra synder.
(Kol 1: 13,
14).
Eftersom en evig, oavvändbar
fördömelsedom fällts över synden – ty Gud kan och vill inte vara fördragsam mot
synden, utan hans vrede över den blir evig och oåterkallelig - så har återlösningen inte kunnat ske, utan
att där var någon som erlade giltig lösepenning, som gav ersättning för
synderna, som tog vreden på sig och betalade för synderna, sålunda borttog och
utplånade dem.
Detta har ingen skapad
varelse förmått, och ingen annan utväg, inget annat råd fanns för detta än att
Guds evige Son själv trädde in i vår nöd och själv blev människa, tog på sig
denna hårda, eviga vrede och satte in sitt eget liv och blod som offer härför.
Detta har han gjort av stor,
oändlig barmhärtighet och kärlek emot oss; Han har utgivit sig själv och burit
den eviga vredens och dödens dom. Denna lösepenning, detta offer är inför Gud
så dyrbart och kostligt, eftersom det är Hans ende, käre Son som offrar sig,
Han, som är ett med Honom i en och samma gudom, i ett och samma majestät.
Härigenom har Gud sålunda
blivit försonad och tar därför till nåd alla som tror på Hans Son och förlåter
dem deras synder. Alltså njuter vi Kristi dyra betalning och förtjänst till
godo, förvärvad och skänkt åt oss av grundlös, outsäglig kärlek, så att vi här
inte alls har något att berömma oss av utan endast med stor fröjd evigt har att
frambära vårt lov och tack till Honom, som kostat så mycket på oss för att
förlossa oss förlorade och fördömda syndare.
