Midfastoveckan - Torsdag

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

(Jes. 53: 5)

Tag emot det som här sägs, trösta dig med det, tro, att detta har skett för din skull och dig till godo. För här hör du inte en gång eller två gånger utan åter och åter: vad Han lider, det lider Han oskyldig. Varför fördrar Gud detta? Ja, varför rent av bestämmer Gud och åstadkommer, att det ska gå så?

Därför att du ska kunna få tröst av Honom. Han lider inte för sig själv, utan för dig och hela världen. Därför måste det gå så förvänt och orimligt till. Han är Guds Son, alltigenom helig och utan synd och skulle därför med all rätt blivit befriad från förbannelse och död.

 Vi däremot är syndare, under Guds vrede och förbannelse, och vi skulle därför med all rätt utstå döden och fördömelsen. Men Gud vänder på det. Han som ingen synd har, hos vilken inget annat än nåd finns, Han måste bli en förbannelse och bära syndastraffet, men vi är genom Honom i nåd hos Gud och Guds barn.

Därför ska vi hålla fast vid denna tröst och låta detta vittnesbörd om Kristi oskuld vara oss särskilt kärt. För vad Kristus har lidit oskyldig, det har vår skuld och synd vållat. Därför kan vi trösta oss med Hans oskuld mot synden och all olycka. För denna Hans oskuld är ett ojävaktigt bevis på att vi njuter Hans lidande till godo och att vår fromme Herre och nådige Frälsare lidit och betalat för oss.