….varje gren som
bär frukt rensar han,
(Joh. 15: 2).
Alltid tillgår det så, att vi
begriper vårt eget verk, innan det sker, men Guds verk begriper vi inte, förrän
det har skett. Jer. 23: 20: ”I den yttersta tiden skall ni inse och förstå
det.” Det är, från början förstår vi endast vår plan, till sist förstår vi Guds
plan, ” för att ni skall tro, när det har skett” (Joh. 14: 29).
Det är som när en konstnär
kommer över ett stoff, som är skickat och passande för honom att dana till ett
konstverk; detta att stoffet är så danat blir liksom en stum bön om formen. Den
bönen förstår konstnären och hör den, när han företar sig att göra med stoffet
vad detta efter sin natur åstundar och begär.
Så kommer också Gud våra
tankar och känslor till mötes och ser vad vi duger till och vad vi begär och
åstundar. Sedan börjar Han prägla själen till den form och gestalt, som Hans
konst och plan har i beredskap. Därvid måste då nödvändigt den gestalt och
föreställning, som vi med vår tanke uppgjort, gå under.
