Den som har gåvan att tjäna skall tjäna
i sin uppgift.
(Rom. 12: 7)
Jag har sagt, att de kristna
för egen del och sinsemellan inte behöver lagar eller svärd, för det är varken
nödvändigt eller nyttigt för dem. Men eftersom en sann kristen här på jorden inte
lever och tjänar för sig själv utan för sin nästa, så gör han enligt sin andes
art också det han inte behöver göra men som är nyttigt och nödvändigt för
nästan.
Nu är emellertid svärdet till
stor nytta och nödvändigt för att bevara fred i hela världen, straffa synden
och ge skydd åt det onda, och därför böjer sig en kristen sig fullt frivilligt
under svärdets välde, betalar sin skatt, hedrar överheten, tjänar, hjälper och
gör allt vad han kan som befordrar överhetens makt, på det att denna må fruktas
och hållas i ära, när den utövas.
Sålunda går båda väl samman,
att du på samma gång ger Guds rike och det världsliga riket vad dem tillkommer
i yttre och inre måtto, på samma gång som det fördrar orätt och ondska men ändå
straffar det onda och orätta, på samma gång inte står det onda emot och står
det onda emot. För med det ena ser du på dig och ditt, med det andra avser du
nästan och det som tillhör honom. När det gäller dig och ditt, följer du
evangelium och fördrar orätt såsom en sann kristen för din egen del; när du
däremot har att göra med andra och vad dem tillkommer, håller du dig till
kärlekens bud, och då fördrar du ingen orätt, när det gäller din nästa, då
evangelium inte förbjuder, nej, tvärtom befaller dig att göra det motsatta, att
straffa det onda, varför alla heliga fört det straffande svärdet ända från
världens begynnelse.
