Detta vill jag tänka på när jag utgjuter
min själ: Jag gick i folkhopen, vandrade med den till Guds hus under jubelrop
och tacksägelse, en högtidsfirande skara.
(Ps. 42: 5).
Denna hop måste ha sitt
gudstjänstrum och sina dagar eller stunder, som passar för åhörarna. Därför har
Gud också ordnat och inrättat det så, att Han insatt de heliga sakramenten, som
ska handhas i församlingen i det rum, där vi kommer tillsammans för att be och
tacka Gud. Och av detta är förmånen, att bönen blir ännu mera kraftig än annars,
när de kristna på detta sätt kommer tillsammans. Man kan och ska be överallt
och i varje stund, men bönen blir aldrig så stark och kraftig, som när hela
hopen av kristna endräktigt ber med varandra.
Detta är nu sagt för att
visa, hur och på vilket sätt och för vilket ändamål vi kristna ska begagna oss
av denna förmån, nämligen för att komma tillsammans på den tid och ort, då vi
kan samlas för att ha Guds ord och framlägga inför Gud vår egen och andras nöd
gemensamt och var för sig och alltså låta stark och kraftig bön stiga upp mot
himlen samt med varandra upphöja och prisa Guds välgärningar, med vilket vi vet
att det är den sanna gudstjänsten, som är Gud av hjärtat välbehaglig och där
han själv är närvarande.
På det viset är allt som
sker, när hela församlingen eller kyrkan kommer tillsammans, idel heliga,
gudomliga verk och gärningar och en helig sabbat, varmed både Gud själv blir
helig och på rätt sätt tjänad och alla människor blir hjälpta.
