Till sist, bli starka i Herren och i
hans väldiga kraft.
(Ef. 6: 10).
Herren gör här som en god,
rättskaffens fältherre, som håller en fältpredikan för sin här, uppställd i
slagordning, och förmanar dem, att de må stå fast och försvara sig modigt.
Herren kan väl sägas hålla en fältpredikan för de kristna. För Han visar, att
de som blivit döpta till Kristus och vill hålla sig till Honom måste och ska
vara krigare och alltid rustade med sina vapen till försvar, Han visar, att en
kristens ställning i världen inte är en bekväm tjänst, inte fred och trygghet,
utan att det även gäller att ligga i fält, föra krig och offra sig.
Därför vill Han här mönstra
sina krigare och varna dem: ”Ni är” vill Han säga, ” i min här och under min
fana, men var på er vakt och passa på fienden och skydda er mot hans änglar,
för han är inte långt borta”.
Gör ni detta, så är det ingen
fara, för vi har en Herre, som har makt och änglavakt tillräckligt, Han som
heter ”Härskarornas Herre” (Sebaot) och är den rätta segraren över draken; Han
bistår oss, ja, strider för oss, så att djävulen med alla hans änglar ändå
måste ligga under och bli fördrivna.
Guds ord förblir i evighet.
Angripet och anfäktat måste det bli, och kyrkan har ingen ro för fienderna,
varför också somliga avfaller och låter ordet tas ifrån deras hjärta. Men ordet
måste fortleva.
Denna Söndags predikan ur "Huspostillan:
