Fröjda dig storligen, du Sions dotter!
Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!
Se, din konung kommer till dig,
rättfärdig
och segerrik är Han.
Han kommer ödmjuk,
ridande på en åsna,
på en åsninnas föl.
(Sak. 9: 9.)
Kristus ska visserligen vara
en konung, men en ringa, eländig konung, som alldeles inte ser ut för att vara
en konung, när man vill se och bedöma Honom efter yttre prakt, som världsliga
konungar och furstar visar inför världen.
Han lämnar åt andra konungar
deras prakt, deras palats, slott, guld och gods, Han lämnar åt dem att äta,
dricka, klä sig, bygga och bo ståtligare än andra människor. Men den konst kan
de inte, som denna ringa tiggarekonungen Kristus kan. Han kan hjälpa inte bara
mot en synd utan mot alla mina synder, och inte bara mot min synd utan mot hela världens synd.
Han kommer och vill ta bort inte endast vår krankhet utan också döden, och inte
endast min död utan hela världens
död.
Detta, säger profeten, ska
bli sagt till dottern Sion, så att hon inte tar anstöt av Hans ringa, oansenliga
ankomst. Nej, öppna ögon och öron, se inte på, hur fattig Han rider in i
staden, utan hör, vad man predikar och säger om denna fattiga konung. Ringheten
och fattigdomen ser man, ser, att Han rider på en åsna utan sadel och sporrar,
som en tiggare.
Men Han tar bort synderna
ifrån oss, nedgör döden och ger oss evig helighet, evig salighet och evigt liv,
det ser man inte. Därför måste vi höra och tro det.
Denna Söndags predikan ur M. Luthers Huspostilla:
