Låt inte era hjärtan tyngas av det
dagliga livets omsorger,
så att den dagen plötsligt kommer över er
(Luk. 21: 34).
Den barmhärtige Guden vill
ändå inte gärna, att vi plötsligt överfalls av domens dag. Därför ger Han ”nåd
och ära”, varnar oss i trofasthet, låter sitt ord predikas för oss, kallar oss
till bättring, tillbjuder oss i Kristus förlåtelse för alla synder, tillsäger
oss, att skuld och straff ska upphävas, om vi tror på Hans Son, bjuder oss att
akta på vår yttre kallelse och sköta det som är oss här i tiden anförtrodda
värvet.
Gör vi detta, så unnar Han
oss väl, att vi äter och dricker, att vi njuter av livets goda och är glada.
För äta och dricka måste vi, om vi ska leva här på jorden, men vi ska inte
glömma Gud och det tillkommande livet. Är det inte en god Gud, som menar
trofast och faderligt med oss?
Han säger ju inget annat till
oss än vad en annan fader hade sagt till sina barn, när Han säger: ”Kära barn,
gör bättring, tro på Min Son, som Jag har sänt er, var fromma och lydiga och
sköt det kall, som blivit er anförtrott; sen kan ni äta och dricka och använda
de timliga gåvor som Jag ger er. Men se till, att ni så brukar denna värld, de
timliga gåvorna, att ni väntar på den sista basunen, så att, när den kallar och
det sista åskslaget kommer, ni må vara beredda och färdiga genom helig vandel
och gudsfruktan. Gör ni detta, så är det ingen nöd med er”.
