Tillkomme ditt rike.
(Matt. 6: 10).
Denna bön verkar två saker:
den förnedrar och den upphöjer oss. Först förödmjukar den oss, så att vi öppet
bekänner, att Guds rike ännu inte har kommit till oss. När detta med allvar
besinnas och blir ämne för allvarlig bön, är det förskräckande och måste med
rätta bedröva alla fromma hjärtan och beveka dem till själabekymmer. För därav
följer, att vi ännu är utstötta, berövade vårt allra käraste fädernesland.
Detta medför en dubbel skada.
Den första skadan är, att Gud Fader berövas sitt herravälde hos oss. Han som är
och ska vara Herre över allt blir endast genom oss hindrad från att vara Herre
och få titel och ära som Herre. Detta måste nödvändigtvis bedröva alla, som
älskar Gud och nitälskar för Hans sak.
Den andra skadan är vår, att
vi ligger fångna i elände borta i främmande land under dessa våra mäktiga
fiender.
För det andra följer trösten
av denna bön, när vi, genom att besinna detta, förnedrats och fått ögonen
öppnade för vår jämmer. Den kärleksfulle Mästaren, vår Herre Kristus, lär oss
då, att vi ska se och be, att vi måtte komma ur detta elände och inte
förtvivla. För de som bekänner, att de hindrar Guds rike, och under klagan ber
över, att detta rike måtte komma, dem räknar Gud sådant lidande och sådan bön till
godo.
Därför ber vi inte: ”Låt oss
komma till Ditt rike”, som om vi sprang efter det, utan vi ber: ”Ditt rike
komme till oss”. För Guds nåd och Hans rike med allt dess goda måste komma till
oss, liksom Kristus har kommit till oss på jorden från himlen, och vi har inte
stigit upp från jorden till himlen. Det är att vara salig, när Gud råder oss
och vi är Hans rike.
