Men när detta börjar ske,
så räta på er
och lyft upp era huvuden,
ty då närmar sig er förlossning.
(Luk. 21: 28.)
Om dagen gör man inte
mörkrets gärningar; alla blygs för dem och uppför sig anständigt. Man säger:
”Natten är utan skam.” Det är också sant; därför gör man också om natten
gärningar, för vilka man på dagen skäms. Dagen är däremot ärbar och tvingar oss
till en ärbar vandel. Därför ska också ett kristligt leverne så föras, att våra
gärningar är av den beskaffenheten, att de inte behöver skämmas för sig, om än
hela världen såg dem.
Och den som lever och handlar
så, att han inte gärna vill låta det han gör synas och höras öppet inför var
man, han lever sannerligen inte kristligt. Av detta ser du, hur nödvändigt det
är med maning och påminnelse att vaka och klä sig i ljusets vapenrustning.
Hur många är väl nu de
kristna, som skulle fördra, att allt vad de gör kom fram i ljuset? Men vad
kristligt är där i det liv vi skrymtare lever, om vi inte vågar visa vår vandel
sådan den är inför människor, då den likväl ligger blottad inför Gud, Hans
änglar och allt skapat och på den yttersta dagen också ska bli blottad inför
varje människa?
Därför ska en kristen leva så, som han skulle vilja bli befunnen vara på den yttersta dagen, inför alla människor.
”Vandra såsom ljusets barn.”
(Efes. 5: 8.)
