Ängeln svarade henne: "Den helige
Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför
skall också barnet kallas heligt och Guds Son.
(Luk. 1: 35.)
Denna predikan frambar ängeln
till den fromma jungfrun, på det att hon skulle fröjda sig över detta barn och
låta all fruktan och sorg fara. Men hon skulle inte ta emot denna predikan
endast för sin egen räkning. Vi hör också med i denna predikan. Om än denna
fromma jungfru ensam är mor till detta barn, så hör också även vi under detta barns
herravälde och till dess rike. Annars skulle det stå illa till med oss.
Allt vad vi har är timligt
och varar blott en mycket kort tid. Ty vad är fyrtio, femtio eller t. o. m.
hundra år? Men den som fick vara i ett rike sådant, att det är ett evigt rike,
med Honom, så stod allt väl till, och han hade alltid orsak att ”springa upp av
fröjd”.
Därhän syftar nu ängelns
predikan. Han vill med dessa ord påminna oss om vad det timliga livet är med
all farlighet, synd och död som det rymmer inom sig, och han vill sätta oss i
stånd att fatta och finna oss uti att han talar om ett konungarike, vars like
inte kommer att finnas på jorden, ett evigt konungarike, på vilket ingen ände
ska vara.
