Det vi har sett och hört förkunnar vi
för er,
(1 Joh. 1: 3.)
Så är nu Kristus, vår Herre,
sann Gud och sann människa, som Fadern insatt och danat till att vara detta. Ty
Han ska vara urkällan, vara brunnen, från vilken idel nåd och sanning och
rättfärdighet väller fram, så att vi av Honom ska undfå och njuta tillgodo nåd,
sanning utöver sanning. Detta har vi, säger evangelisten, sett , hört och
vidrört med våra ögon, öron och händer och genom Hans ord och Hans verk insett,
att Han är livets ord och den outsägliga källan till all nåd och sanning.
Den som nu begär att få del
av detta, han må vara Abraham, Moses, Elias, Johannes Döparen eller vem han
vara vill, han ska komma hit och ta emot detta av Honom och inte av någon annan; annars måste han bli evigt förlorad.
”Ty av Hans fullhet har vi alla fått, ja, nåd utöver nåd” – ”vi alla”, säger
evangelisten, ingen undantagen.
Sålunda pekar hela den Heliga
Skrift från början till slut endast på Kristus, och tiger om alla helgon i
detta stycke, där det blott gäller att finna och söka nåd och sanning. Ska
någon få detta, så måste ”Hans fullhet” åstadkomma det; våra smulor och
småbitar och droppar ska inte kunna det.