Julveckan - 28 december

Härskare har Han störtat från deras troner,
och ringa män har Han upphöjt.

(Luk 1: 52).

Hur skulle Gud kunna visa oss större Nåd, än att Han så djupt sänker sig ned i vårt kött och blod. Hur försvinner inte då alla onda lustar, alla onda tankar, hur starka de än må vara, om vi inte gör annat än aktar på denna Kristi födelse och tänker på, att det höga Majestätet verkade i junfruns sköte med så helt och fullt allvar, med sådan oerhörd kärlek och godhet. Så föraktad hon är på jorden, så hög, ja, så tusenfalt mera ärad är hon i himmelen.

 

Se, hur övermåttan frikostigt Gud ärar dem som är och gärna vill bli föraktade av människor. Där ser du, vart Guds ögon är vända - endast ned mot djupen och avgrunderna, så som det också är skrivet: "Han tronar över keruber och ser ned i djupen".
 
Änglarna kunde inte heller här finna några furstar eller mäktiga utan olärda lekmän, de allra ringaste människor på jorden. Skulle de inte tala till översteprästerna, till de lärda i Jerusalem, som ändå kunde säga så mycket som var sant och rätt om Gud och änglar?
 
Nej, de fattiga herdarna måste vara värdiga att få del av denna stora Nåd och ära i himmelen, dessa, som ingenting på jorden är. Hur fullkomligt förkastar inte Gud vad som är högt.