När de såg stjärnan, uppfylldes de av
mycket stor glädje. Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess
mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och
överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra.
(Matt. 2: 10, 11.)
Det första stycket av denna
historia ger en synnerligen nödig och nyttig lära, detta att de vise, då de
söker Kristus, den nyfödde Konungen, inte finner honom i Jerusalem, så som de
tänkte, utan skulle de finna honom, måste de få höra profeten Mika. När de nu
har ordet och låter sina tankar fara, drar de villigt från
den heliga huvudstaden Jerusalem och beger sig till Betlehem, den ringa staden,
och tar inte anstöt därav.
Då ger Gud dem den trösten,
att stjärnan åter kommer fram, så snart de kommer utanför Jerusalem, och lyser
för dem ända till Betlehem, till dörren av det hus, där barnet var. Denna tröst
behöver de också väl, ty där finner de inget annat än tiggarefattigdom. Josef
och Maria är inte hemma på den orten; barnet ligger där i en krubba; där finns
knappt vatten att dricka. Hur passar detta för en Konung?
Men då låter de fromma männen
sig inte vilseledas utan håller sig fast vid vad de hört av profeten Mika och
vad de sett genom stjärnan. Trots armod och elände faller de därför ned
inför barnet, tillber det, frambär sina
skatter och förärar dem åt barnet.
För det andra ska vi av denna
historia lära, hur vi rätt ska skicka oss emot vår käre Herre Kristus, nämligen
driva ut all anstöt och med dessa vise bekänna Herren Kristus inför världen samt
av hjärtat söka Honom och tillbe Honom såsom vår Frälsare. Och eftersom Han för
sin regering på jorden under så torftiga och eländiga villkor, ska vi med gods
och guld och med allt vad vi äger gärna hjälpa, så att Hans rike förkovras och
tillväxer, vilket på så många sätt hindras och förtrycks av djävulen och
världen.
Ty vi kan än idag, lika visst
som de vise gjort det, bära fram våra gåvor och ge dem åt Honom, och detta
därför att Hans ord står tydligt uttalat: ” Vadhelst ni har gjort mot en av
dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig”. Matt. 25: 40.
Denna Söndags predikan ur M. Luthers "Huspostilla:
http://www.logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/Trettondag.htm
http://www.logosmappen.net/uppbyggelse/luther/huspostillan/Trettondag.htm
