,gick Han en gång för alla in i det
allra heligaste,
inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod,
och
vann en evig återlösning.
(Hebr. 9:
12).
Med sitt konungarike och sitt
herravälde beskärmar Kristus oss för allt ont i alla livets förhållanden, men
genom sitt prästadöme beskärmar Han oss för alla synder och för Guds vrede,
träder fram i vårt ställe och offrar sig själv för att försona Gud, så att vi
genom Honom ska ha tillförsikt till Gud och vårt samvete inte mer ska
förskräckas och bäva, såsom S. t Paulus säger: ”Genom vår Herre Jesus Kristus
har vi frid med Gud och tillträde till den nåd som vi nu står i” (Rom 5: 1, 2).
Nu är det mycket större, att
Han gör oss trygga inför Gud och ställer vårt samvete till frids, så att Gud
och vi människor inte ska vara emot varandra, än att Han gör de skapade tingen
oskadliga för oss. Ty skulden är mycket svårare än lidandet, synden mycket
svårare än döden, eftersom ju synden för döden med sig och ingen död finns,
utan att synden finns, eller om likväl döden finns, den inte är oss till skada.
Det är en hög och trotsig
dristighet, att en människa kan ställa denne överstepräst emot sina synder,
emot sitt onda samvete, emot Guds förskräckliga vrede och säga: ”Du är en präst
till evig tid”.
