7 Veckan Efter Trefaldighet - Fredag

Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet.

(Neh. 8: 10).

 Se, hur modig och trofast den mannen är. Vem har givit honom ett sådant tappert och trotsigt mod? Varifrån har han det? Endast från Frälsaren. Och ju mer man vill driva oss ifrån Honom, dess mer håller vi oss fast vid Honom. Ju mer man tillfogar oss skada, olycka och lidande, dess mer ska vi fröjda oss, ty denna fröjd är evig. Och ju mer man försöker att rycka oss där ifrån, desto större ska bara fröjden bli.

Nu kan någon säga: ”Kan man också avfalla och förlora denna glädje?”. Ja, och så snart vi faller, är den eviga pinan för handen, varifrån Gud ändå räddar de sina, eftersom pinan efter sin art är evig. Så varar också fröjden för evigt. Men visserligen kan den ene eller den andre för sin personliga del avfalla och förlora glädjen, eftersom vi är här på jorden.

Detta ska ni förstå på detta sätt: ”Kristus är min Frälsare; när jag tror och inser detta, är det mig en evig fröjd, om jag förblir vid detta. Men när Kristus kommer bort från mitt hjärta och samvete, så är också glädjen borta. Nåden förblir vad den är, men samvetet kan förvisso falla. Detta säger jag, för att det inte ska bli er till anstöt, när flera av er avfaller från evangelium och förnekar Kristus. För där Kristus ska vara, där är också korset och förföljelsen inte långt borta”.

Men jag fruktar för, att vi varken har fröjden eller korset, då vi så föga tar evangeliet till oss på fullt allvar. Vi blir alltjämt kvar i vårt gamla väsen och föraktar därmed evangeliets dyra, kostbara skatt.