..medan vi väntar på det saliga hoppet,
att vår store Gud och
Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
(Tit. 2: 13).
Genom evangelium har vi
kommit till den skatt, som inte är gods och guld, inte makt och ära, inte
denna världens lust och fröjd, ja, inte ens detta livet här på jorden, utan ett
hopp, ett levande, saligt hopp, som ska till kropp och själ göra oss levande
och saliga, för evigt och fullkomligt.
Till denna skatt är vi genom
evangelium kallade, och till den skatten är vi döpta. Låt oss därför förhålla
oss så till det timliga livet, att vi i tankarna är beredda att lämna det bakom
oss och sträcka oss efter detta saliga hopp så som vårt mål, ”den segerlön, som
hålls framför oss genom Guds kallelse ovan ifrån i Kristus Jesus”, att vi jagar
efter detta mål och ständigt väntar på det.
Hur länge skall vi vänta på
uppfyllelsen av detta hopp? Ska det alltjämt endast bli ett hopp för oss, och
ska det inte bli något mer än detta? Nej, säger aposteln, vårt saliga hopp ska
inte alltid för oss endast förbli ett hopp utan ska till sist komma att
uppenbaras, så att vi inte mer behöver hoppas och vänta, utan vad vi nu tror
och hoppas ska fullbordas och uppenbaras på oss, och vi ska komma till full och
trygg besittning av vad vi nu väntar. Under tiden måste vi vänta på det saliga
hoppet, till dess att det uppenbaras och fullbordas.
Denna Söndags predikan ur M. Luthers "Huspostilla":
