Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud
och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse
från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig
kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen.
(1 Petr. 1: 3-4).
Eftersom vi är här på jorden,
måste vi leva i hoppet. För även om vi är vissa om att vi genom tron har alla
Guds gåvor (för tron har förvisso med sig den nya födelsen, barnaskapet och
arvet) så ser du ännu inte detta. Därför befinner det sig ännu i hoppet och är
i någon mån dolt, så att vi inte ser det med ögonen. Det är detta aposteln
kallar ”ett levande hopp”.
Vi väntar, säger han, det
dyrbara arvet i det hopp, som vi genom tron har kommit till. För så följer det
ena på det andra: på ordet följer tron, av tron kommer den nya födelsen, genom
den nya födelsen träder vi in i hoppet, så att vi väntar på det goda vi hoppas
på att få och är säkra på det.
Är du en kristen, och väntar
du arvet eller saligheten, så måste du endast hålla dig till detta och förakta
allt som är på jorden och bekänna, att all världslig förnuftsvishet och
helighet ingenting är. Detta kan världen inte med, därför måste du räkna med
och finna dig i, att man fördömer och förföljer dig. På detta sätt sammanfogar S:
t Petrus tron, hoppet och det heliga korset med varandra, för på det ena följer
det andra.
