Jag är den gode Herden, och Jag känner mina får, och mina får känner mig, liksom Fadern känner mig och Jag känner Fadern, och Jag ger mitt liv för fåren.
(Joh. 10:14, 15)
Vem finns nu här, som känner fåren eller håller dem för att vara får, då de är så överhöljda av lidande, skam, smälek, död , anstöt o. s. v. , så att de också för dem själva är fördolt. Förvisso endast ingen annan utom Kristus. Han säger det själv och tröstar dem med detta, att Han likväl känner sina får, och inte som det ser ut, glömmer eller överger dem, oavsett allt det som vårt eget kött och blod stöter sig på.
Och för att Han desto djupare ska inprägla detta hos oss, ger Han oss här jämförelsen med Sin Fader och säger, ” Så som Fadern känner mig”. Detta är förvisso en djupt fördold tanke, att Gud Fader känner Sin enfödde, käre Son, trots då denne likt det eländigaste tiggarbarn måste ligga i krubban, när Han av hela sitt folk inte bara är okänd utan utstött och förkastad, ja, då Han hänger mellan himmel och jord på det mest smädefulla och skamliga sätt, naken och blottad mellan två mördare, så som den argaste Gudsförsmädare och upprorsmakare, förbannad av Gud och hela världen, så att Han Själv med stark ångest måste ropa till Gud:
”Min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig.”
Ändå säger Han här: ”Min Fader känner Mig, - just i detta lidande, i denna smälek och i denna anstötliga gestalt-, som Sin ende Son, sänd av Honom, att Jag skall vara offret och utge Min själ till räddning och frälsning för mina får. På samma sätt känner Jag också min Fader, att Han inte har glömt eller övergivit mig utan genom smälek, kors och död ska föra mig till evigt liv, evig ära och härlighet”.
”Så bör också mina får lära känna mig under allt sitt elände och lidande, sin smälek och död som sin käre trofasta Herde, som på samma sätt lidit, ja, get sitt liv för dem. De ska också med visshet veta, att de inte ska bli lämnade av mig eller glömda i sin nöd, utan att Jag i allt på ett underbart sätt ska uppehålla dem, och genom allt föra dem fram till evig seger och härlighet”.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
