På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."
(Joh. 20:19)
Vad fruktar lärjungarna? De fruktar döden, ja, de var ju mitt i döden. Men varifrån kom fruktan för döden? Från synden, för hade de inte syndat, så hade de inte fruktat, och döden skulle inte heller kunnat skada dem, för dödens udd, som den dödar med, är synden. Men lärjungarna saknar likt oss alla andra en rätt kännedom om Gud. För hade de hållit Gud för att vara Gud, så skulle de varit utan fruktan och varit trygga. Men den som inte tror på Gud, han måste frukta och aldrig i evighet kunna inneha ett glatt och frimodigt samvete.
Om nu en människa känner en sådan fruktan och därför ropar till Gud, så kan Gud inte annat än hjälpa henne. Så var Kristus inte heller länge borta från dessa förskräckta lärjungar, utan snart är Han hos dem, tröstar dem och säger: ”Frid vare med er. Var vid gott mod”, det är Jag, frukta inte”. Så är det ännu idag, när vi råkar i fruktan, då upplivar Gud oss och låter evangelium predikas för oss, så att Han må kunna hjälpa oss till ett fröjdefullt och tryggt samvete. Där Kristus är, där kommer visserligen också Fadern och den helige Ande att vara, och då måste det vara idel nåd och ingen lag, idel barmhärtighet och ingen synd, idel liv och ingen död, idel himmel och inget helvete. Då tröstar jag mig med Kristi verk, som hade jag själv gjort det.
