”Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med Honom”.
(1 Tess. 4: 14)
Såsom Kristus genom sin uppståndelse tagit allt med sig, så att både himmel och jord, sol och måne och allt skapat måste uppstå och bli något nytt, så ska han också föra oss med sig. Den Gud, som uppväckte Kristus från de döda, ska också göra vår dödliga kropp levande och med oss hela skapelsen, som nu är underkastad förgängelsen och i ängslan längtar efter vår härlighet, längtar efter att också den skall bli frigjord från förgängligheten och förhärligas.
Sålunda har vi redan mer än hälften av uppståndelsen, eftersom huvudet och hjärtat redan är där uppe, och vad det nu gäller är den ringaste delen av uppståndelsen, att vår kropp bäddas ner i jorden, på det att också den ska bli förnyad. Ingen kan förneka, att det är något högst eländigt med en död människas fallna kropp. Men jag har en högre insikt, än ögonen kan se och sinnena känna, vilket tron lär mig. För här står i texten, som lyder: Han är uppstånden, Han har inte blivit liggande i graven och jorden, utan Han är uppstånden från de döda, och det inte för sin egen räkning utan för vår skull, Hans uppståndelse är vår uppståndelse, och vi ska också uppstå i Honom och inte förbli i graven och döden utan med Honom till både själ och kropp fira en evig påskdag.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
