”Han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull”.
Rom 4:25.
Om jag ser på mina synder som jag bär på, så dödar de mig. Därför måste jag se på Kristus, som tagit min synd på sig och har blivit mig till välsignelse. Då ligger alltså synderna inte mer på mitt samvete utan på Kristus. Honom vill de nu döda. Låt oss se, hur de tilltygar honom. De slår honom till marken och dödar honom. O Gud, vad blir det nu av min Kristus, min saliggörare? Jo, då kommer Gud och drar Kristus fram och gör honom levande, och inte bara gör honom levande utan försätter honom in i himlen och låter honom nu regera över allt.Var har nu synden blivit av? Jo, den hänger kvar på korset.
Om jag nu håller fast vid detta, så har jag ett glatt samvete, likt Kristus har, så att jag är utan synd. Trots död, djävul, synd och helvete, kan de, synderna, inte göra mig någon skada!
Men eftersom jag stammar från Adam, så kan de visserligen göra mig den skadan, att jag måste dö. Men eftersom Kristus har tagit min synd på sig och dött för den, och har låtit sig slaktas för min synds skull, så kan de likväl inte göra mig någon skada, ty Kristus är för stark, för dem, de kan inte hålla Honom kvar i döden, Han bryter sig igenom och trycker ned dem till jorden, Han far upp till himmelen, tar synden och all ofärd till fånga och regerar där i himmelen över allt i evighet. Då har jag ett gott samvete, är glad och salig, och fruktar inte mera för dessa tyranner, ty Kristus har tagit mina synder ifrån mig och lagt dem på sig själv. Men på Honom kunna de ej bli kvar.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
