Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid,
tålamod, vänlighet, godhet,
(Gal. 5: 22)
Utav detta ska vi lära oss förstå, att Gud inte vill fördra de dystra andarna och Han hatar dystra tankar och ord, likaså de läror som nedtrycker oss, men att Han själv gör oss glada i hjärtat. För Han har inte sänt Sin Son, för att Han ville göra oss sorgsna, utan för att vi skulle ha glädje.
Därför manar, ja, befaller oss profeterna och apostlarna, och även Herren Kristus Själv, att vi jublar och är glada.
”Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din Konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är Han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl (Sak. 9: 9).
Ofta ges oss samma förmaning i Psaltaren: ”Låt oss alltid fröjdas och vara glada i Herren”
Paulus säger: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er”. ( Fil. 4: 4)
Och Kristus säger: ” Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen."(Luk.10: 20)
Där denna Andens glädje finns, där är hjärtat djupt i det innersta helt fröjdefullt genom tron på Jesus Kristus och vilar visst och tryggt på detta, att Han är vår Frälsare och Överstepräst, och vi visar denna glädje också med vårt tal och uppträdande.
