Men andra sade hånfullt:
"De har druckit sig fulla av sött vin."
(Apg. 2: 13)
Kristus har en gång, nämligen på Pingstdagen, givit Den Helige Ande på ett synligt sätt åt apostlarna, då man såg tungor av eld fördela sig på dem, då de också talade på många olika språk, drev ut onda andar, helade sjuka o. s. v.
Men nu, intill världens ände, ger Han inte Den Helige Ande och hans gåvor på samma sätt som då, utan Han ger dem fördolt och osynligt åt sina kristna. Men lika lite som förnuftet tror, att Kristus övervunnit och tillfångatagit alla våra fiender, synd och död o. s. v., lika lite tror det att Kristus utdelar gåvor bland människorna. För då när apostlarna tog emot Den Helige Ande på Pingstdagen, talade nya tungomål, uppträdde och predikade i Jerusalem, vidare i Judeén och Samarien och sedan, på grund av Kristi befallning, gick ut i hela världen, vem trodde då, att det stod rätt till med dem?
Ja, av alla sina egna landsmän, judarna, fick de höra, att de var från sina sinnen och ”fulla av sött vin”, vidare att de var besatta av onda andar, och blev, både av judarna och hedningarna dödade så som gudsförsmädare, förförare och upproriska sällar.
Därför är det alltid så, att världen inte ser och erkänner Den Helige Andens gåvor utan föraktar och smädar dem och därtill allt vad vår Herre Gud talar och gör, detta är och kan inte vara rätt för världen, ja, man håller Hans ord för kätteri och djävulslära, man antar tvärtom djävulens lära för att vara Guds ord. Guds Ord får för världen inte gälla, ja, vara djävulskt.
Men tvärtom aktar världen djävulens verk högt och kallar det för Guds verk. Men de kristna erkänner Guds Ord och håller det för den högsta skatt på jorden, och de erkänner högheten och kraften i Guds stora, gudomliga verk, vilka de inte nog kan förundra sig över, inte nog kunna ära och prisa, fast de med all rätt borde kunna göra det. På samma sätt som det gick för apostlarna, så går det också oss nu i vår tid.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
