En liten tid lät du honom vara ringare än Gud,
med ära och härlighet krönte du honom.
(Ps. 8:6)
Här talas om det konungsliga stycket, varmed Kristus, krönt till konung, ska förhärligas i denna och den tillkommande världen. Konungar brukar man smycka, när de ska framträda med prakt. På så sätt blir konungen Kristus också smyckad, ej endast för sin egen person, utan också för oss, Hans andliga kropp, som är församlingen. För han samlar sin kyrka genom evangeli predikan och smyckar och pryder henne genom sin Heliga Ande.
Detta smyckande blir ställt i motsättning till Hans förnedrande och vanställda gestalt, som Jesaja talat om i sitt 53:e kapitel, som han där vill säga: ”Människosonen har föga ära, inte många anhängare under sitt lidandes tid, Hans eget folk ropar ”korsfäst, korsfäst” över Honom, ja, Hans egna lärjungar avfaller från Honom och flyr. Men efter Sin uppståndelse ska Han vara krönt med ”ära och härlighet” och ha många kristna över hela jorden till anhängare. Det ska vara de sköna smycken och den sköna skrud, med vilken Han ska krönas i denna världen.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
