Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet
och frid och glädje i den helige Ande.
(Rom. 14: 17).
Ska jag bli from, är det inte nog, att jag gör goda gärningar i det utvärtes levernet, utan jag måste göra dem av hjärtats grund, med lust och kärlek, så att jag är oförskräckt, fri och glad och att jag med gott samvete och full tillförsikt skulle kunna stå inför Gud, viss om hur jag har det ställt med Honom.
Det kan nu ingen gärning, ja, ingen skapad varelse ge mig utan Kristus ensam. En sådan tro gör mig välbehaglig inför Gud, och då ger Kristus mig Den Helige Ande i hjärtat, vilken gör mig glad och villig till allt gott. På detta sätt är det som jag blir rättfärdig och inte på något annat sätt, för gärningarna gör dig endast allt mer och mer olustig, ju längre du mödar dig med dem.
Men denna gärning, ju mer du övar och fattar den, desto mera villigt och glatt gör den ditt hjärta, för där denna insikt finns, kan Den Helige Ande inte utebli. När Anden då kommer, så måste Han göra hjärtat villigt, glatt och frimodigt, så att det av fri vilja griper sig an verket och gärna gör allt vad Gud behagar med glatt mod och lider vad som ska lidas och därtill gärna dör.
Och ju större och klarare denna insikt är, desto större blir också denna lust och glädje. Så är därmed Guds bud uppfyllt och allt gjort som man ska göra, och du är sålunda rättfärdig.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther)
