Och jag skall be Fadern,
och han skall ge er en annan Hjälpare,
som alltid skall vara hos er,
(Joh. 4: 16).
Därför måste vi lära känna Den Helige Ande sådan Han är avmålad och beskriven för oss, nämligen att Han inte är en vredens och förskräckelsens Ande utan en Nådens och tröstens Ande, att på det sättet hela Gudomen är för oss idel tröst: Fadern vill trösta, för Han ger oss Anden; Sonen tröstar, för Han ber om det; och Den Helige Ande ska själv vara tröstaren.
Därför finns här ingen vrede, inget hot eller förskräckelse för de kristna utan idel vänligt leende och ljuv tröst i himmel och på jord. Varför? ”Därför att ni redan har nog av bödlar och fångvaktare, som förskräcker och plågar er”, vill Han säga.
Detta är nu rätt talat och lärt om Den Helige Ande, när Han kallas en hugsvalare (g. ö.), och detta är Hans art, Hans värv och Hans egenskap. För om Hans gudomliga väsen eller substans vill vi inte bråka. I sin gudom är Han med Fadern och Sonen ett odelbart gudomligt väsen, men för vår räkning kallas Han en hugsvalare. Men hugsvalare, tröstare, är den som gör ett bedrövat hjärta leende och glatt gentemot Gud och som bjuder dig att vara vid gott mod, så som den där har fått synderna förlåtna, för vilken döden är uppslukad och himlen öppen, mot vilken Gud ler i huldhet.
Den som rätt kunde uppfatta denna definition, han hade redan vunnit och skulle inte finna annat än idel tröst och fröjd i himmel och på jord.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
