…hans förstånd kan inte utforskas.
(Jes. 40: 28)
Tron kan inte finnas till, med mindre än allt vad jag tror är förborgat och osynligt, för vad jag ser, det tror jag inte. Men djupare förborgad kan en sak inte vara, än om den synes alldeles orimlig och jag sålunda ser den för mina ögon och uppfattar den helt annorlunda än vad tron säger mig att den ska vara.
Så handlar Gud i allt vad Han verkar och gör; om Han vill göra oss levande, så dödar Han oss; om Han vill göra oss fromma, så träffar Han vårt samvete och gör oss först till syndare; om Han vill lyfta oss upp mot himmelen, så stöter Han först ner oss i helvetet, såsom Skriften säger: ” Herren dödar och gör levande, Han för till helvetet, och ut därifrån igen”.
Sålunda döljer nu Gud sin eviga outsägliga godhet och barmhärtighet under evig vrede, Sin rättfärdighet under orättfärdighet. Då blir det alltså trons högsta trappsteg, när man tror, att Gud, som gör så få saliga, likväl är den i allra högsta mått gode, tror, att den Gud, vars vilja är sådan, att vissa människor ska bli fördömda, likväl är den i allra högsta mått rättfärdige.
Om vi nu med förnuftet kunde begripa, att Gud, som utövar en så gruvlig orättfärdighet och vrede, ändå är god och barmhärtig och rättfärdig, vad ska vi då med tron till? Men eftersom inget förnuft kan begripa detta, så behövs tron, så ska man öva sig i tron, när sådana ting predikas och förkunnas.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
