Ty Kristus är lagens slut,
till rättfärdighet för var och en som tror.
(Rom. 10: 4)
Den grunden måste man utan allt jämkande låta ligga kvar, att tron utan alla gärningar, utan all förtjänst försonar människan med Gud och gör henne from, så som Paulus säger till romarna (3: 28): ” Vi hålla före att människan blir rättfärdig genom tro, utan laggärningar”. Dessa och liknande skriftens språk måste man alltså helt fasthålla och orubbligt förlita sig på, att syndernas förlåtelse och rättfärdiggörelse tillägnas tron allena utan alla tillsatser av gärningar.
Ta fram den liknelse, som Kristus i Matt. 7: 17 framställer: ”Vart och ett gott träd bär god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt”. Där ser du att inte frukterna gör trädet gott, utan trädet måste före alla frukter och även utan alla frukter vara gott eller göras gott, innan det bär frukt. Sålunda blir det genast klart och sant, att människan utan alla goda verk och före alla goda verk måste allra först själv vara from.
Därför kommer här den slutsatsen fram med makt och styrka, att det måste finnas något större och kostligare än alla goda verk, varigenom människan blir from, innan hon åstadkommer goda verk, liksom hon kroppsligen måste vara frisk, innan hon kan arbeta och utföra en frisk människas verk. Det stora och dyrbara som detta åstadkommer är det ädla Guds ord, som i evangelium predikas för oss och tillbjuder oss Guds nåd i Kristus.
Den som hör och tror detta, han blir därigenom from och rättfärdig. Därför kallas det också livets ord, nådens ord, förlåtelsens ord. Men den som inte lyssnar till ordet eller tror det, han kan sedan inte på någon annan väg bli from.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
