Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med Honom, för att också bli förhärligade med Honom.
(Rom. 8: 17)
Här hör du vad som är de kristnas höga berömmelse, ära och härlighet. Vem kan fullkomligt prisa och utsäga detta? Det är dock något, som varken kan utsägas eller begripas.
Men här träder nu den stora mänskliga svagheten fram hos oss, för om vi trodde detta rätt och utan att tvivla, för vad skulle vi då frukta, och vem ville eller kunde då göra oss skada? För den som av hjärtat kan säga till Gud: ”Du är min käre Fader och jag Ditt barn”, han ska förvisso bjuda alla djävlar från helvetet spetsen och gladeligen förakta all världens hotande och pockande, för han har ju i denne Fader en sådan Herre, förr vilken allt skapat måste bäva, och inte förmå något utan Hans vilja, så har han också en sådan arvedel och ett sådant herravälde, att inget skapat kan göra honom någon skada eller något avbräck.
Han lägger lik väl till det lilla ordet: ”lika visst som vi lider med Honom”, så att vi ska veta, att vi också måste leva här på jorden såsom Kristus säger och bevisa oss såsom fromma, lydiga barn, vilka inte följer köttet och som för Guds herraväldes skull lider det som sker oss och som måste vålla köttet ve och lidande. Om vi gör detta, så får vi, och ska vi trösta oss av Guds välde och i sanning fröjdas och prisa Gud, så som aposteln sagt: ”alla de som drivs av Guds Ande, och inte lever efter köttet, de är Guds barn”.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
