Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!"
(Rom. 8: 15)
Med dessa ord beskrivs Kristi rikes kraft och det egentliga verk, den rätta, höga gudstjänst, som Den Heliga Ande åstadkommer hos de trogna, nämligen den tröst, var igenom hjärtat förlossas från syndens skräck och fruktan, blir försatt i frid, samt det hjärtliga åkallande som väntar bönhörelse och hjälp av Gud, vilket inte kan komma till stånd genom lagen och den egna heligheten.
För genom lagen kommer människan aldrig dit hän, att hon kan hämta den rätta och vissa trösten ur nåden och Guds godhet mot henne, hon förblir alltid sorgsen och i ångest för vreden och fördömelsen och flyr därför för Gud och kan inte åkalla Honom, eftersom hon sitter fast i sådana tvivel.
Men däremot var helst tron på Kristus finns, där verkar Den Helige Ande en verklig tröst i hjärtat och en viss, barnslig tillförsikt, och då tvivlar man inte på Guds nådiga vilja och bönhörelse, eftersom Han tillsagt oss båda, nåd och hjälp, tröst och bönhörelse, inte på grund av vår värdighet utan på grund av Kristi, Han Sons, namn och förtjänst.
Om dessa bådar Den Helige Andes verk, den tröst och den åkallan Han åstadkommer, säger också profeten, att Gud ville i Kristi rike åstadkomma en ny predikan och ett nytt verk, då Han skulle ”utgjuta nådens och bönens Ande”. Det är just densamme Anden, som försäkrar oss, att vi är Guds barn, och pådriver vårt hjärta, att vi ropar till Honom i hjärtlig åkallan.
