….varje gren som bär frukt rensar han,
(Joh. 15: 2).
Alltid tillgår det så, att vi begriper vårt eget verk, innan det sker, men Guds verk begriper vi inte, förrän det har skett. Jer. 23: 20: ”I den yttersta tiden skall ni inse och förstå det.” Det är, från början förstår vi endast vår plan, till sist förstår vi Guds plan, ” för att ni skall tro, när det har skett” (Joh. 14: 29).
Det är som när en konstnär kommer över ett stoff, som är skickat och passande för honom att dana till ett konstverk; detta att stoffet är så danat blir liksom en stum bön om formen. Den bönen förstår konstnären och hör den, när han företar sig att göra med stoffet vad detta efter sin natur åstundar och begär.
Så kommer också Gud våra tankar och känslor till mötes och ser vad vi duger till och vad vi begär och åstundar. Sedan börjar Han prägla själen till den form och gestalt, som Hans konst och plan har i beredskap. Därvid måste då nödvändigt den gestalt och föreställning, som vi med vår tanke uppgjort, gå under.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
