Inte som om jag redan har gripit det eller redan har nått det målet, men jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus.
(Fil. 3: 12).
Därför håller ingen helig sig för rättfärdig eller bekänner sig vara detta, utan han ber alltid om att bli rättfärdiggjord och åstundar alltid att kunna erkänna dem som rättfärdiga, vilka erkänner sig vara syndare och som sörjer över detta.
Därför består hela deras liv, som tillhör det nya folket, det troende, det andliga folket, av att de med hjärtats suckan, med gärningens rop, med kroppens möda och strävan blott kräva, åstunda och be, att de må alltid och in i döden bli rättfärdiga, att de aldrig ska bli stillastående, aldrig känna sig redan ha vunnit, aldrig anse någon gärning så som ett vunnet mål, en i verkligheten uppnådd rättfärdighet utan alltjämt vänta efter denna, som om de intill den nuvarande stunden ännu befann sig utanför Guds nåderike och fortfarande levde kvar i synden.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
