Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.
(1 Kor. 6: 11).
Vi ärar Kristus, inte oss själva, när vi prisar denna helighet, att vi, eftersom vi är inne i Hans lidande och helighet, därigenom också är heliga.
Jag gör rätt i att erkänna mig vara en syndare, så vitt det gäller min person, men eftersom jag genom tron på Kristus inte mer är Adams barn utan Guds barn, så är jag i sanning helig. Detta måste man noga skilja åt. Så vitt jag är en människa och Adams barn, hör jag helvetet till; om jag än hade all självvald andlighet, ett strängt leverne, brinnande andakt och goda gärningar att åberopa och ville förlita mig på detta, så vore jag ändå fördömd och förlorad.
Men om du tror, att du genom Kristus, som för dina synders skull är död och för din rättfärdiggörelses skull uppstånden, har kommit till detta barnaskap och broderskap och därpå blivit döpt, så säg: ”Nu aldrig mera Adams barn, nu aldrig mera syndare, så länge jag befinner mig i detta broderskap”.
Kan du frimodigt pocka på detta och därpå fördrista dig, så gör det. Jag studerar och övar mig alltjämt i detta, för det är ändå högt och svårt, att en syndare ska säga: ”Jag har en stol i himlen bredvid S:t Petrus”. Likväl måste vi berömma och prisa denna helighet. Och detta ska väl ensamt kunna kallas det gyllene brödraskapet.
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
